Ortens odlingar har vaknat

Sommaren är här och jag beger mig till Rinkebydalen, en lummig dalgång mitt emellan Rinkeby och Bromsten, för att kolla läget. Jodå, ortens odlingar har vaknat, grillen är på och te serveras i vanlig ordning. 

Den första jag möter är Nerges, som har lagat en makalöst vacker laxrätt på irakiskt vis med tomatsås och paprika. Nu värms den på grillen tillsammans med en skål med gult ris. Om en stund kommer flera familjemedlemmar för att dela måltiden. 
– Lotten har blivit vår mötesplats. Hit kommer barn och barnbarn och jag får bjuda dem på mat och på egna grönsaker. Det är det bästa jag vet.

I varje koloniområde i Järva finns ett gäng mönsterodlare. Så även här. I deras trädgårdar grönskar det redan för fullt. I andra ligger fröna fortfarande och lurar i den bruna jorden.

Antonio från Libanon tillhör definitivt kategorin mönsterodlare. Han är praktiskt taget klar med vårbruket, bondbönor, lök, portlak …  är redan uppe . Återstår bara att plantera gurkorna. Han har förberett planteringsgroparna, blandat komposterad gödsel med jord. Här kommer den libanesiska gurkan att må gott.  

Grannen intill heter Grigorios Papamihailidis. Han har varit ledamot i styrelsen i många år och är föreningens allt-i-allo. Han ansvarar bland annat för kölistan, det vill säga fördelar lotter till odlingsintresserade personer som vill ha en lott. Det är inte många år sedan det fanns många lediga lotter i Järvaområdet. Nu har de flesta föreningar en liten kö. 

Grigorios tar fram tetermosen, och ur verktygslådan fiskar han fram mumsiga kakor. Vi kommer in på ämnet nedskräpning som stadsdelens tjänstepersoner ständigt klagar på. Han ger dem rätt och är själv riktigt förbannad på kolonister som skräpar ner. 

Men efter en gemensam städdag ser det fint ut i dalen, tycker både han och jag. Grigorios älskar kolonilivet och är här praktiskt taget varje dag:

• Koloniområdet är som ett eget samhälle i samhället. Vi är nära vänner och umgås flitigt hela säsongen. Under vintern har vi sporadisk kontakt. När det våras börjar vi om igen. 

Men ett svart moln hänger över området. Det finns planer på att förbinda Bromsten med Rinkeby med en väg som ska dras genom koloniområdet. Hur många lotter som ryker är oklart. 

Orten Odlar, som deltar under Järvaveckan, kommer under veckan att redovisa fakta om alla planer som berör odlingslotter i Järva. Självklart ska vi redovisa dem även här. Men Grigorios har rätt. Planerna för Lilla Rinkeby är oroväckande. 

När jag var här i höstas visade grannarna mig till ”norrmannens” lott, som visade sig vara ett under av uppfinningsrikedom. Vi stod länge framför en faluröd byggnation skapelse och grubblade vad poängen var.  En kyl till ölen, enades vi om.

I dag är ”norrmannen” här. Han står med stövlarna i potatislandet och  garvar när han hör att han går under namnet ”norrmannen”:

• Nä, jag är inte norrman utan norrlänning från Ångermanland. 

Han skrockar förtjust när han hör att vi trodde bygget var en ölkyl. I själva verket är det en sinnrik vindsnurra:

-Så fort jag monterat vingarna och bytt till en generator från en motorcykel kommer den att ge tillräckligt mycket el för att driva allt upp till tolv volt, berättar Arne, som är pensionerad rallare.

Sen blir det guidning. Fotskrapan har han tillverkat av ett gammalt spadblad. Den faluröda och herrskapsliknande pergolan är delvis byggd av upphittade gamla speglar. Den röda komposten med vita knutar går fint ihop med huset och är tudelad. Cementplattorna gjuter Arne i Clas Ohlssons stora pepparkaksformer. Just idag har han satt långa rader med mandelpotatis och ca 1 000 lökar. 

– Jag har ADHD och skulle bli tokig om jag var tvungen att sitta hemma hela dagarna. Min pappa var likadan. På vintern när jag inte har lotten blir jag deprimerad. Men sedan kommer våren och allt ljusnar. 

Strax intill sitter Fatime, maken Anwar och granne och dricker te, kokt i sotig kaffepanna. Jag träffade Fatime redan i höstas. Då hade hon skördat en 40 kilo tung afghansk pumpa. Hemma väntar plantor som snart ska ut i friska luften. 

Så här års är det annars mest fleråriga grönsaker och örter som gäller, inte minst den fleråriga afghanska bladlöken gandana. Till skillnad från vår gräslök har den breda, platta och saftiga blad med mild smak. Människor i Mellanöstern älskar den.

Myntan frodas också liksom en låg, grönskande grön matta med kirskålsliknande blad som visar sig vara libsticka. 

• Vi äter bladen färska, de påminner om en ört vi har hemma i Afghanistan. 

Medan vi svenskar låter libstickan ränna i väg till en tvåmetersbjässe kortklipper Fatime plantorna. Små skott smakar påtagligt mildare, upptäcker jag när jag smakar.

• Jo, den där afghanska pumpan, det är inte så att … Jag hinner inte avsluta meningen så börjar Fatime och hennes make att rota i plastpåsarna i verktygslådan. Snart har jag en näve med frön med mig hem.

Innan jag går stöter jag ihop med en kolonist som vill vara anonym. Hon berättar att hon skaffade lott efter en rekommendation från psykiatrin i Spånga. Det blev en kraftfull medicin, nu mår hon bra och älskar sin lott.  Och för resten det finns många här som fått samma rekommendation från samma mottagning, lägger hon till.

Själv skyndar jag till T-banan för att blötlögga fröna över natten före sådd, enligt instruktioner från Fatime.

Text och bild: Lena Israelsson